Till minne av vår vän och kollega Sofi Qvarnström
Vår kära vän och kollega Sofi Qvarnström har lämnat oss och saknaden är redan stor. Sofi var lektor i retorik på KOM sedan 2012 och var innan dess verksam inom ämnet litteraturvetenskap i Uppsala. Hon disputerade 2009 på avhandlingen Motståndets berättelser, som behandlade författarinnorna Elin Wägner, Anna Lenah Elgström och Marika Stiernstedt och deras erfarenhet av första världskriget. Efter sin avhandling fick hon finansiering från Vetenskapsrådet för projektet ”Skogen som löfte, offer och minne. Representationer av baggböleriet i svensk fiktion 1880-1920” och detta bar frukt i ett antal artiklar om de betydelser som i skönlitteraturen knöts till den norrländska skogen kring sekelskiftet 1900. Med stor känslighet och precision undersökte Sofi de betydelseförskjutningar som blev viktiga i en tid av spänningar mellan tradition och landsbygd å den ena sidan och modernitet och urbanitet å den andra. Hennes speciella infallsvinkel var retorisk, eftersom hon menade att dessa betydelseförskjutningar kan analyseras med hjälp av begreppet retorisering, det vill säga den process då ett språkbruk blir mer övertygande. På så sätt fördjupade hon analysen av det som annars ofta ses som politisk opinionsbildning i baggböleri-litteraturen.
Under sin tid hos oss på KOM så utforskade Sofi hur ett retoriskt fokus kan vara ett viktigt komplement också i medieanalyser, inte minst i transmediala relationer. Särskilt intresse ägnade hon skönlitteraturens retorik och den skönlitterära boken som medium. I ett spännande nytt projekt ville hon gå vidare till en annan mediegenre med flera tillhörande medieformer, nämligen reklam. Av HT-fakulteternas forskningsnämnd fick hon i fjol finansiering för att arbeta med en forskningsansökan om mediehistoriska och retoriska analyser av svensk reklam kring sekelskiftet 1900. Det speciella perspektiv som Sofi hade kunnat bidra med till den forskningen kommer nu att saknas – men vår stora förhoppning är att någon annan forskare kommer att ta upp stafettpinnen som hon lämnat över.
Vid sidan om sin forskning var Sofi en hängiven och mycket uppskattad lärare – alltid lugn, vänlig och professionell. Hon var en av få, förmodligen den enda, på institutionen som undervisat i samtliga fyra ämnen. Inte bara i den retoriska utan också i den mediehistoriska miljön på KOM var Sofi en viktig och självklar medlem i alla bokprojekt och nätverksinitiativ. Hon var en aktiv medlem i mediehistorikernas internationella nätverk Entangled Media Histories (EMHIS) och åkte på flera av nätverkets konferenser, så hon är sörjd idag av vänner i hela Europa.
Sofi brann också för tvärvetenskap. Sedan 2013 arbetade hon i forskningsnätverket War Remains tillsammans med litteraturvetare, filmvetare, historiker och forskare i mänskliga rättigheter, något som strax före sommaren resulterade i en gemensam antologi. Sofi skrev sin sista artikel under det år hon var sjuk i cancer och trots att redaktörerna assisterade henne så gjorde hon allt tanke- och skrivarbete själv. Det säger något om hennes inre driv, men också om från vad hon hämtade kraft. För Sofi, liksom för så många av oss, är forskningen något som skänker mening och glädje, även när det är tungt.
Sofi kommer alltid att saknas oss i korridoren, men hennes betydelse för oss på KOM kommer inte att blekna. Med sin skarpa, analytiska blick och sin alldeles unika förmåga att vara närvarande och begåva varje samtal med en djupare dimension så var, är och förblir hon en förebild för oss alla.
Å institutionens vägnar,
Marie Cronqvist
Under sin tid hos oss på KOM så utforskade Sofi hur ett retoriskt fokus kan vara ett viktigt komplement också i medieanalyser, inte minst i transmediala relationer. Särskilt intresse ägnade hon skönlitteraturens retorik och den skönlitterära boken som medium. I ett spännande nytt projekt ville hon gå vidare till en annan mediegenre med flera tillhörande medieformer, nämligen reklam. Av HT-fakulteternas forskningsnämnd fick hon i fjol finansiering för att arbeta med en forskningsansökan om mediehistoriska och retoriska analyser av svensk reklam kring sekelskiftet 1900. Det speciella perspektiv som Sofi hade kunnat bidra med till den forskningen kommer nu att saknas – men vår stora förhoppning är att någon annan forskare kommer att ta upp stafettpinnen som hon lämnat över.
Vid sidan om sin forskning var Sofi en hängiven och mycket uppskattad lärare – alltid lugn, vänlig och professionell. Hon var en av få, förmodligen den enda, på institutionen som undervisat i samtliga fyra ämnen. Inte bara i den retoriska utan också i den mediehistoriska miljön på KOM var Sofi en viktig och självklar medlem i alla bokprojekt och nätverksinitiativ. Hon var en aktiv medlem i mediehistorikernas internationella nätverk Entangled Media Histories (EMHIS) och åkte på flera av nätverkets konferenser, så hon är sörjd idag av vänner i hela Europa.
Sofi brann också för tvärvetenskap. Sedan 2013 arbetade hon i forskningsnätverket War Remains tillsammans med litteraturvetare, filmvetare, historiker och forskare i mänskliga rättigheter, något som strax före sommaren resulterade i en gemensam antologi. Sofi skrev sin sista artikel under det år hon var sjuk i cancer och trots att redaktörerna assisterade henne så gjorde hon allt tanke- och skrivarbete själv. Det säger något om hennes inre driv, men också om från vad hon hämtade kraft. För Sofi, liksom för så många av oss, är forskningen något som skänker mening och glädje, även när det är tungt.
Sofi kommer alltid att saknas oss i korridoren, men hennes betydelse för oss på KOM kommer inte att blekna. Med sin skarpa, analytiska blick och sin alldeles unika förmåga att vara närvarande och begåva varje samtal med en djupare dimension så var, är och förblir hon en förebild för oss alla.
Å institutionens vägnar,
Marie Cronqvist