"Gallupundersökningen som nytt medium mellan press, politik, reklam och vetenskap, 1941–1955"

Eskil Vesterlunds avhandling är en mediehistorisk studie av hur stickprovsbaserade intervjuundersökningar – vid tiden oftast kallad Gallupundersökningar – lanserades och kom att användas i Sverige. I fokus står företaget Svenska Gallupinstitutet AB. Utöver att vara först ut med att utföra dylika undersökningar var företaget från 1941 till och med mitten av 1950-talet det enda opinionsinstitutet i Sverige, innan deras roll övertogs av SIFO och de köptes upp av ett amerikanskt marknadsundersökningsföretag. För en läsare i det tjugoförsta århundradet är det lätt att anta att opinionsundersökningar alltid handlat främst om partisympatier, politikers förtroendesiffror eller prognoser inför stundande val, eftersom dagens opinionsundersökningar ofta används på detta sätt. Sådana undersökningar förekom och de fyllde, som vi ska se, en särskild roll. Här är det dock inte undersökningarnas valprognostiska funktion som ligger i fokus. Med ett mediehistoriskt perspektiv tar den här avhandlingen i stället ett bredare grepp om dessa undersökningars historia och analyserar hur de utgjorde ett nytt sätt att mediera samhället på. Genom intervjuare, hålkort och frågeformulär gjorde Gallupundersökningarna att svårgripbara fenomen så som föreställningar, konsumtionsvanor, mediebruk och, inte minst, opinioner kunde förstås, avbildas och omtalas på nya vis. På så vis kan det mediehistoriska perspektivet nå bortom frågor om undersökningarnas innehåll. Det intressanta är i stället hur de historiska villkoren för kunskap om samhället förändrades.

---

Huvudopponent: Frans Lundgren, docent i idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet

Övriga opponenter: Joanna Doona (Insitutionen för kommunikation och medier) och Björn Lundberg (Historiska institutionen)